En vis person sa en gång till mig:
"När spriten går in, då går vettet ur."
Så frågan är, om man vågar sig på en öl eller två, eftersom jag inte känner mig så värst vettig nu heller..

Har en kliande känsla kroppen, vill göra nå extraordinary, få uppleva nå riktigt skojigt!
Risken är väl att jag klipper av mig håret och ångrar mig direkt och sitter och gungar fram och tillbaka i forsterställning i ett hörn.

Nu kom den där känslan tillbaka.. Den jag hade vid jul..
Det där behovet efter att släppa alla hämningar. Att bara göra nå dumt, galet, flippat..
Men, då kommer lilla moralsofie fram..
"Nej men skärp dig nu. Du är ju vuxen, du kan ju inte bete dig så där."

Slits mellan två världar, två sidor som är lika lockande..

Vet inte riktigt vad jag ska göra, vem jag ska vara..

Allt jag vet, är att jag vill ha den där stabila personen att luta mig mot. Den där personen som bara finns oavsett vad.. Och nej, betyder inte att jag vill ha en pojkvän, utan bara en vän.
Kärleken letar jag inte efter, den får komma när den känner för det..

Så ja, nu får vi se vad som händer och sker..

Jaha..
Näst sista dagen på jobbet.
Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska göra..
Usch för denna känsla!!

När Sofie mår dåligt, vad gör hon då? Jo hon pimplar kaffe som om det vore luft.. Och vad är för mycket kaffe? Jo ångestframkallande :D fin cirkel de där du!

Det enda jag känner för nu är att dricka mig full som fan, släppa allt, skita i allt och bara vara.. Bara.. Ja sluta bry mig..

Haha! Jadu, att jag inte har världens träningsvärk i magen nu, det är ett mysterium!

Så sjukt roligt kväll har det varit, jag har nog skrattat konstant i två timmar! Jag ljuger inte, jag skratta och slog händerna i knäet när jag inte fick nån luft, och det var Al inte sen på att påpeka! :D
Liiiiite pinsamt att jag satt nästan längst bak, men hördes mest.. Eh..
Fantastiskt! Jag har nog inte skrattat så här mycket på länge!
Jag grät till och med för att jag skratta så mycket!
Var säkert nån som störde sig på mig, kände mig själv lite överdriven..
Men hey! Kan inte rå för det! Isf är det Als fel att han är för rolig! ;)

Det här kommer jag leva läänge på!
Var riktigt behövligt för min hälsa. :)

Kommer på mig själv att sitta och tänka tillbaka och fnittra för mig själv! :)
Underbart!

Och Mathias! Men jisses! Haha
Första gången jag såg honom också, men han var också kanonrolig! :D

Så ja, nu har jag tränat käkar och mage så att det räcker för ett halvår tror jag :)

När allt var slut upptäckte jag att min nästan nyöppnade ciggpaket var borta och min tändare ville inte funka, men vet du vad, jag är lika glad ändå! :)

Så nu blir det ett tappert försök att varva ner, och komma i säng i tid!

Tack alla otroligt fantastiska människor, som bara finns och förgyller ens vardag! :)

Har krupit ner i min alldeles för stora säng..
Känner mig otroligt liten just nu.
Tänk att jag bara är en jordens miljarder människor.. Uffa..

Får se om tankarna håller mig vaken i natt.
Ska ju trots allt påbörja min allra sista jobbvecka på entré ungdom i morgon.. Sista veckan!! Av ett helt år..
Är så orolig för ekonomin..
"kommer jag verkligen klara detta?"
Är rädd för att bli helt ensam..
"Hur ska jag klara av att vara helt själv?"
Är förstörd i mitt inre..
"Hur ska jag överleva utan alla dessa underbara människor?"
Orolig för att jag inte kommer in på högskolan..
"Kommer mina betyg att räcka?"

En massa tankar, som blir som ett ihoptrasslat garnnystan, och jag vet inte hur jag ska lyckas reda ut allt.
Ångesten över att lämna kollegorna och ungdomarna svider, nå så otroligt..
Rädslan för att tappa bort mig själv är extrem.
Jag har levt i mitt jobb nu i ett år.. Och nu ska jag sitta själv i min lägenhet dag in och dag ut?!
Jag vill inte förlora kontakterna som jag byggt upp.. Jag vill inte förlora de vänner jag fått..
Jag vill inte förlora mitt liv..

"Det löser sig, det gör det alltid"

Stressen över att jag förlorar en del av kontrollen på mitt liv, får mig ur balans..

"Kommer inte få se dig igen!"

Nej usch.. Det här gör alldeles för ont..
Jag är inte redo för det här. Jag har bara ignorerat tanken på det, inte laddat för det..

Å andra sidan, så har jag ändå fått en ny gnista som jag hoppas håller sig vid liv.
Har sett en möjlighet med att bli arbetslös, och är att jag får en chans att jobba med mig själv.
Jag har en chans att bli den jag är på insidan, men som utsidan inte riktigt vill hålla med om.
Jag kan bli en bättre Sofie Andersson!
Jag ska bli en vacker Sofie, en hälsosam Sofie, tja, den där Sofie som är på insidan!

"Jag har min chans nu, att visa världen att jag kan!"

Jag kan.. Nej förlåt, jag SKA bli den jag vill vara!

Nattinatt!

Är precis hemkommen från de stenshyttianska skogarna!
Har varit till far min och ätit gott, skrattat och bara njutit av naturen.
Fick lite systermys med äldsta systra mi iaf..

Och pudeln! Underbara gammelpudeln som gillar allra bäst när man konkar runt med henne som ett barn. :)

Ja underbart är ordet. Mysimys!

Nu har dock en mindre huvudvärks smugit sig på mig, så tänkte vila en sväng, sen kanske det blir en öl ikväller.

Iaf är dagens låt en tokrolig låt, eller ja, skön låt iaf. Tänkte att den passar bra på en lördag, då folket alltid verkar vara lite mer kärleksfulla än annars ;)
Enjoy!


http://m.youtube.com/watch?v=3gEBdbSsoTQ

Ja, det har varit en otrolig dag.
Många tårar men även skratt och glada minnen.

Sa farväl idag till min älskade lilla farmor, som gick bort nästan 99 år gammal.
När vi satt i väntsalen, innan det var dags, så kommer 5 rådjur och hoppas förbi! Då kände jag verkligen att hon har kommit till det vackraste stället av dom alla!
Detta beror på att mitt favoritalbum med bilder, har alltid varit pappas och farmors album om ett rådjur de tog hand om när pappa var yngre.
Vi valde även ett rådjur på dödsannonsen. Det var otroligt vackert!

Och sen att få träffa släkt som man aldrig träffat förr, och få träffa dom man sällan ser, var mysigt även om det var vid ett sorgset tillfälle.

Så flyg fri lilla farmor-själ, flyg fri! ?



Nu sitter jag uppkurad i soffan, tittar på "dom kallar oss roliga".
Har hunnit städa så kan jag bara slappna av, och låta alla minnen och tankar landa.
Kom till insikt igår natt när jag skulle sova. Att jag iaf är alldeles gör dålig på att visa min uppskattning och tacksamhet. Att berätta för mina nära och kära vad de egentligen betyder för mig.
Så jag kommer troligen skicka runt lite meddelanden, och visa uppskattning nu ikväll till en eller två goda öl.

Så, sprid den kärlek ni har i er, finns alltid någon som behöver få höra det! :) ?

Jag står lite i valet och kvalet idag.
Har två låtar som jag spelar i princip hela tiden. Innan jag somnar, när jag vaknar och när jag än har tid på dagen.

Men.. Jag väljer i alla fall Ur Balans med Stiftelsen.

Första gången jag hörde den här, så bara knöt sig min insida..
Jag kände igen mig så jävla bra..
För alltför ofta så märker jag att jag inte finns för flesta när jag inte mår bra. Jag är bra att ha när nån vinner något på det, men slängs i soptunna när jag behöveren kram, eller bara behöver någon vid min sida.

"Ser du nu vad du gör
"Skit i honom, han mår inte bra"
är allt jag hör
Ser ni nu vad ni gör
Sover ni gott nu, vänta ni
Jag är sinnes störd

Du har nu väckt upp björnen, aj aj aj
Vad har du ställt till med
Kan ni förstå nu, avsikterna
Vet ni nu var ni har mig
ni har inte en chans
Spring för livet
Jag är ur balans
Det här vad ni får nu
nåt som inte fanns
Är ni kära om livet, fega as"

Det fanns några få personer som jag visste att jag kunde visa min svaghet för, som jag trodde förstod sig på mig..
Inom loppet av en månad så övergav några av dom mig. Den ena krossa mitt hjärta och min själ,och vännen/vännerna som jag funnits för, fanns bara där när det var fest, men inte när jag bara satt helt apatisk i soffan och undrade varför alla övergav mig, vad det var för stort jävla fel på mig..

Nu har jag insett att det är inte mig det är fel på. Dom väckte björnen och de vet inte vad de har gått miste om!

Dock finns fortfarande ett behov av en kram, nån som bara finns där en stund. Nån som bara vill lyssna eller prata, eller bara kan få mig att le ända inifrån..

http://m.youtube.com/watch?v=HKq_0-iPiX0

Tid. Vilket konstigt ord.
Egentligen..
När man var barn, då tyckte man att man hade all tid i världen. Man kunde hinna med så mycket på en dag, medan mamma och pappa stressade för att hinna med minsta lilla.
Konstigt! Tyckte man då. Varför stressa när man har alltid i världen att stanna upp och plocka blommor, eller kanske klättra upp i ett träd och leka Tarzan en sväng.
Varför?
Jo för att närman blir äldre, känns det som att den där minutvisaren på klockan inte längre smyger fram, utan springer fram.
Kommer ihåg en sommardag när jag var liten. Det var en underbart varm dag, jag vägrade ha skor så mina fötter var alldeles svarta av gruset på vägen. Jag bara njöt av naturen, fåglarna som sjöng, solen som sken, och vattnet som glittrade nå så fantastiskt.
Att bara ligga i hängmattan, se ut över åkrar och skog, och drömma om den där framtiden. Drömma om vad man skulle jobba med, drömma om kärleken, ja drömma om den där perfekta framtiden. Hur man skulle få ta hand om mamma och pappa när dom blev gamla, om man skulle hinna resa utomlands.. Ja allt.
Nu har det säkert gått 13-14 år sen just den där dagen som jag minns så väl.
Och här sitter jag, ena foten i "ungdomens år" och andra foten i vuxenlivet. För att vara helt ärlig, så har jag nog haft ena foten i vuxenlivet ganska länge. Men det blir mer påtagligt när jag inser vad jag har hunnit med under ett helt år!
Jag har hunnit vara kär, jag har hunnit plugga upp matte b, fått mitt första jobb, knutit nya band, varit otroligt ledsen men också nå fantastiskt glad, har hunnit flytta från en enrummare till en tvåa, köpt mina första egna nya möbler, tagit hand om en kisse som jag trodde var hemlös, tog hand om honom och raka bort tovorna för att sen inse att "oj! Du hade visst en ägare!" Och en massa mer!
Det jag vill komma fram till är, att tiden, går alldeles förbaskat för fort när man har roligt! Ja det tycker jag absolut. Skulle ha lyssnat på mamma ;)
Nu har jag bara 6 jobbdagar kvar, på detta jobb, där jag har fått jobbat med några av Hofors mest fantastiska och underbaraste kollegor! Ja alla har varit helt.. Ja, underbara!
Jag kanske borde ha försökt att inte fästa mig vid dom, eftersom jag visste att det bara var för ett år. Men hur ska man kunna låta bli!!
Vissa har man fått bättre kontakten med än andra, men jag är ändå så förbaskat glad att jag fick chansen, till att jobba på mitt drömjobb det första jag gör. Att jag har fått umgåtts med fantastiska människor, kollegor som ungdomar, i ett helt år!
Massa knasigheter, flum, galenskap, glädje och lycka har det varit.
Det som är värst nu är att veta att fredag nästa vecka, är min allra sista dag på detta kanonjobb. Det kommer göra så ont, och jag vet att jag kommer få kämpa mot många tårar!
(Det gör jag redan nu av tanken!)

Man ska vara glad för det man har, men jag kunde inte vara glad för allt detta..
För varför vara glad när man kan vara lycklig?