Jadu, det är en ständig fråga som jag tror att väldigt många frågar sig själv. Tyvärr tror jag att svaret inte alltid är så bra som det borde.
Idag tänkte jagskriva om självkänsla, självbild och framför allt: skönhetsideal!

Vi lever i ett samhälle fullt av media, var du än vrider näsan, så finns det reklam osv.
Och hur ser personerna på reklamen ut? Perfekta skyltdockor var det nån som tyckte i en diskution. Ah fine, de är perfekta och minst sagt redigerade. Slät fin hy, vackert fylligt hår, slank och fit kropp etc.
Men vad är perfekt? Hur definierar man perfekt?
Jag kan börja med att säga, jag inte tycker att jag själv är perfekt. Inte för fem öre!
Jag har nog aldrig riktigt känt mig sådär 100% fin, jag har aldrig tyckt att jag har lyckats med nånting 100% bra osv.
Har alltid haft en känsla av att jag måste vara bättre, jag måste vara snyggare, jag måste vara roligare, jag måste vara smartare och så vidare.
Förstår nu att det är omöjligt. För jag är jag, och jag borde vara nöjd med det.
För egentligen, who the hell cares om jag skulle lägga ner all kraft och energi på att bli nån jag inte är?
Varför vill jag bli något som inte är jag?
Ända sen jag visade mig utanför de stenshyttianska skogarna, så har jag varit mobbad, blivit kallad det ena och det andra. Varit utsatt för svårt psykisk mobbing, men även fysisk.. Detta har satt enorma spår, men jag försöker se de som lärdomar..
Att "Kalle" tyckte att jag såg så smaskig ut så han var tvungen att kalla mig för prickikorv i trean, eller att "dom där coola" tyckte jag var så het att de var tvugna att ge mig smeknamnet bacon och få alla, då menar jag alla, att kalla mig för det i sjuan.
Finns så mycket mer, men dessa saker försöker jag se på andra sätt idag. Då skrattade jag och låtsades ta de på skämt, men egentligen så grät jag floder på insidan.
Detta gjorde att jag till slut kapade av mina känslor för nästan allt. Jag blev hård och kall mot det mesta, allt för att klara av vardagen.
Idag så sticker det till i hjärtat när jag tänker på den tiden. På något sätt så kommer känslan jag hade inom mig då tillbaka, och jag blir liten och otroligt sårbar igen.

Jag vet inte om det är de åren som har satt spår i mig nu, men trots flera olika psykologvändor, så har jag skitsvårt att se mig själv i en spegel utan att hitta fel och brister, och tänka "hur kommer någon någonsin kunna älska någon som mig?"
Det är jättejobbigt att vara så självkritisk och nästan hata sig själv många gånger.
Och jag vet, jag är inte ensam om det. Det är därför jag valde att skriva om just detta idag, för att nån som läser kanske kan ta hjälp av mina tips och råd. För jag tror att tillsammans, så kan vi döda detta ångestframkallande och styrkedödande monstret.

Tips från coachen:
1. Se inte "felen", se de bra grejerna!
Ex. Kolla inte ständigt på vad du tycker är fel med dig, utan försök se de positiva sakerna som andra ser hos dig.
2. Varje gång du kollar dig i spegeln, försök att tänk "shit vad jag är snygg!" Och kanske flirta lite med dig själv. Känns löjligt, men man måste få igång ett positivt mönster.
3. Klä dig bekvämt!
Alla har vi dragit på oss kläder som är snygga och modeinriktade, men totalt obekväma och man känner sig så osäker i dom! sanningen är att känner du dig obekväm, så syns de. Du förlorar all karisma och det kan leda till att folk blir osäkra på dig. Bekväma kläder som du trivs i och känner dig snygg i, ger en karisma och en säkerhet som gör att folk lägger märke till dig och du känner dig otroligt mer säker på dig själv.
4. Slappna av och bara var dig själv!
Det är a och o.
Hitta en inre balans.

För tro det eller ej, alla har nångång finnar på pinsama ställen som ansikte, halsen, ryggen, kanske på skinkan till och med! Eller denna pinsamma hårväxt på överläppen eller magen, eller de där ojämna ögonbrynen som får dig att känna dig sned. Det finns alldeles för mycket som man själv kan anse vara fel, men det är inga fel..
Många tjejer har bristningar, celluliter, brösten kan vara olika stora osv. Men det är inget fel med det! Det är bara de yttre skalet, som man kanske inte alltid kan påverka. Men du är vacker som du är!!
Det viktigaste är att alltid komma ihåg, att om en person, vän, flirt eller så, inte gillar dig för ditt yttre, så är denpersonen inget att ha i ditt liv. För de vackraste vi har, det är vårat hjärta och vår själ. Och det ska ingen någonsin få ta ifrån oss!

Låt oss säga att du är lite intresserad av en person. Du försöker troligenhitya gemensamma intressen, samtalsämnen osv. Du försöker dra skämt som du tror personen tycker är roligt, och du försöker helt enkelt vara nån som den personen vill ha.
Fel! Var dig själv, i alla lägen. Är du som mig, lite tossig, lite knäpp, otroligt klumpig, expert på att göra bort dig osv, ja men var det!
Man får vara allt det, man får göra bort sig. För åter igen, gillar inte personen det, då är det hens förlust!

I och med detta inlägg vill jag länka till en låt som jag ofta lyssnar på. Känner igen mig alldeles för mycket i den, men jag kan också finna styrka i den.

Kom ihåg:

Du är vacker, underbar och helt jävla fantastisk!



http://m.youtube.com/watch?v=wcZ15hESOo8

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var ett bra tag sen jag skrev.. Har hänt en hel del, fast ändå knappt nånting. Sitter hemma och ska väl egentligen göra mig iordning för en eftermiddag i Hyttan med Papi, Tea, Sussie och djuren. De har varit många gråa och trista dagar, både ute...

Sitter hemma och laddar för en tur på crosstrainern, och börjar fundera på varför jag egentligen gör allt detta.   Det är för att alla dessa år av mobbning, alla dessa år av självhat, alla dessa år av avskyn och illamåendet av att se sig själv na...

En vis person sa en gång till mig: "När spriten går in, då går vettet ur." Så frågan är, om man vågar sig på en öl eller två, eftersom jag inte känner mig så värst vettig nu heller.. Har en kliande känsla kroppen, vill göra nå extraordinary, f...

Jaha.. Näst sista dagen på jobbet. Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska göra.. Usch för denna känsla!! När Sofie mår dåligt, vad gör hon då? Jo hon pimplar kaffe som om det vore luft.. Och vad är för mycket kaffe? Jo ångestframkallande :D f...

Haha! Jadu, att jag inte har världens träningsvärk i magen nu, det är ett mysterium! Så sjukt roligt kväll har det varit, jag har nog skrattat konstant i två timmar! Jag ljuger inte, jag skratta och slog händerna i knäet när jag inte fick nån luft...