Var ett bra tag sen jag skrev..

Har hänt en hel del, fast ändå knappt nånting.

Sitter hemma och ska väl egentligen göra mig iordning för en eftermiddag i Hyttan med Papi, Tea, Sussie och djuren.

De har varit många gråa och trista dagar, både ute, och på insidan av mig..
Jag har börjat ransaka mig själv, från topp till tå, insida ut..
Svår grej att göra egentligen, men har man en massa fritid så har man.

Har iaf komit underfund med att jag kanske egentligen inte mår så där 100 direkt.

Frågan är, hur mår jag?
Inte ens jag kan svara på det..
Jag som sällan, sällan gråter, har knappt gjort nå annat på sistone känns de som.

Jag ser bara fel och brister, aldrig något positivt med mig själv. Varken utsida eller insida..

Har alltid varit tjock, har aldrig lärt mig nå instrument, har aldrig varit bra på nått specifikt faktiskt.
Visst, jag har kanske 50-60% dagar då jag mår bra. Vissa dagar har jag till och med ett självförtroende! Den du!
Och ja de händer bra saker också, vissa för bra för att vara sanna.
Men de beror ju kanske lite på hur ofta dom händer också.

Nu tänker säker du "de är väl bara att lära sig något då."
Ja jo, förvisso. Om de vore så att jag inte hade världens prestationsångest, så minsta sak som jag inte gör perfekt äter upp mig i veckor, och genast börjar jag skämmas över att jag ens försökte.

Jag orkar inte gå till mer psykologer som bara följer standardmallar och säger och ger tips om sånt jag redan vet.
För jag vet. Jag vet exakt hur jag kan göra, hur man kan tackla vissa problem osv.
har läst psykologi, men även gått till psykologer/kuratorer sen jag var kanske 13-14 så jag vet.

Men jag vet även att jag behöver den där personen, som jag ser upp till, som jag kan lära av, men även bara vara mig själv, med mina brister.
Att sätta prestationsångesten åt sidan är då verkligen inte lätt alla gånger..
Och nej jag är inget psykfall..

De har bara varit för mycket av sorg, nertryckning och bara övergivelse detta år.
Alldeles för många jobbiga faktorer på en och samma gång.

Och jag är inte bra på att vara själv. Jag får panik av att sitta hemma tvp dagar i rad helt ensam. Jag är rädd för att vara själv.
Och de är första gången i mitt liv, som jag står HELT själv. Och de är skrämmande.
De är skönt ibland att strosa omkring i vilka kläder man vill, håret på ända och bara se ut som fan.
Men sen då? ska jag göra de 24/7?
Då kommer jag ju verkligen bli Craz catlady som kastar katter på folk.

Nej usch.. Ensamheten får en att tänka och fundera, och som alltid, så är allt, ens egna fel..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter hemma och laddar för en tur på crosstrainern, och börjar fundera på varför jag egentligen gör allt detta.   Det är för att alla dessa år av mobbning, alla dessa år av självhat, alla dessa år av avskyn och illamåendet av att se sig själv na...

En vis person sa en gång till mig: "När spriten går in, då går vettet ur." Så frågan är, om man vågar sig på en öl eller två, eftersom jag inte känner mig så värst vettig nu heller.. Har en kliande känsla kroppen, vill göra nå extraordinary, f...

Jaha.. Näst sista dagen på jobbet. Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska göra.. Usch för denna känsla!! När Sofie mår dåligt, vad gör hon då? Jo hon pimplar kaffe som om det vore luft.. Och vad är för mycket kaffe? Jo ångestframkallande :D f...

Haha! Jadu, att jag inte har världens träningsvärk i magen nu, det är ett mysterium! Så sjukt roligt kväll har det varit, jag har nog skrattat konstant i två timmar! Jag ljuger inte, jag skratta och slog händerna i knäet när jag inte fick nån luft...

Har krupit ner i min alldeles för stora säng.. Känner mig otroligt liten just nu. Tänk att jag bara är en jordens miljarder människor.. Uffa.. Får se om tankarna håller mig vaken i natt. Ska ju trots allt påbörja min allra sista jobbvecka på e...